De senaste månaderna har varit lite omvälvande för mig illustratör då jag på inrådan av min make påbörjade ett konstprojekt i serieform kallat Bipolaroid.
Jag är som ni vet verksam illustratör och tecknare för Ateljé Argbiggan samtidigt som jag arbetar som bild- och slöjdlärare på Backeboskolan i Saltsjö-Boo, och jag lever med diagnosen Bipolär.
Många upplever psykisk ohälsa som skrämmande, trots att tre av fyra har erfarenhet av det. Det är vanligt att människor med olika diagnoser blir diskriminerade i skolan, arbetslivet, vården och i umgänget med andra människor.
Jag vill med detta projekt göra skillnad. Genom att dagligen publicera en serieruta/strip, vill jag tillkännage psykisk ohälsa, som en start på en dialog som på sikt kan påverka och förändra livet för många människor som på något sätt lever med det i sin vardag.
Ökad öppenhet och kunskap förändrar negativa attityder och minskar diskriminering.
Jag är även, sedan en tid tillbaka, verksam medlem i nätverket Dotterbolaget Stockholm, som aktivt arbetar för att motverka de patriarkala strukturer som genomsyrar seriebranschen.
Bipolaroid ska publiceras, som en del, i ett fanzine kallat Ensamhet inför Internationella Seriefestivalen i år.
Projektet är i sin uppstart och jag arbetar aktivt med lanseringsplanerna i nuläget.
Jag målet är som sagt att jag ska teckna en ruta/strip per dag som publiceras på instagramkontot bipolaroid_2016 samt på Facebooksidan Bipolaroid.
I april deltog jag på feministiska serietecknarkonventet Salin Comics Camp 2016 i Helsingfors som pågick i fyra dagar och där jag la grunden för lanseringen och mitt bidrag till fanzinet.
Det förväntade resultatet av projektet är, förutom ett kvinnligt bidrag i seriebranschen samt en offentligt dialog kring psykisk ohälsa och bipolaritet, för mig som illustratör och tecknare, en egen allra första publikation.
I projektet planerar jag även en serieteckningsworkshop för Värmdös unga tjejer i samband med den slututställning, i Gustavsberg.